thereselindberg

Känner mig helt utmattad och uppgiven. Och förtvivlad. Hela situationen får mig att bli såhär.

Ledsen för dessa negativa inlägg just nu, roligare att läsa glada saker, men det är bara så jag känner. Hittar ingen glädje i tillvaron just nu, tråkigt nog. Jag kan skratta och verka glad på jobbet, men inombords så gråter jag.
 
Zizzi frågade mig i slutet av dan igår om jag mådde bra. Jag hade visst inte sagt nåt på hela dagen. "Jaa" svarade jag och log. Jag kan knappast berätta.

Det måste ordna sig på nåt sätt. Jag vet inte hur. Vet inte hur jag ska kunna bli glad igen. Jag är faktiskt lite orolig. Ska det bli bra igen? Det är så mycket nu som gått åt fel håll, och jag har svårt att släppa saker. Jag kan inte hjälpa vad jag känner.

Det vi inte dör av gör oss starkare.

Eller hur?