thereselindberg

Det blev inte bra alls på jobbet. Gruppen som jag (med största sannolikhet) skulle ha tagit över och blivit teamleader för splittrades istället. Planerna ändrades plötsligt när gruppcheferna insåg att vi är alldeles för lite folk på alla platser. Därmed tog dom beslutet att splittra den gruppen och fördela ut folket på de övriga teamen, och få alla andra team lite större istället. Så där snubblade man på mållinjen, än en gång... Fy fan alltså.

Det har varit många tårar på jobbet igår och idag. Många är besvikna. Även jag kunde inte hålla tillbaka i bilen på vägen hem. Ingen är positiv till den här lösningen, det känns skit. För mig är det värst att det inte blev något av teamleader-tjänsten som den här gången skulle bli min. Jag ville verkligen och var riktigt peppad. Hur kul kändes det sen dessutom när vi fått beskedet och skitmånga kom fram till mig och sa "vi trodde att du skulle bli teamleader". Joo, det trodde jag med... Men om jag bortser från just teamleader-grejen så känns det andra också skit. Vi får fem personer till våran grupp. Alla dom är skitarga på att deras grupp splittrades. Dom vill inte till oss och jag & zizzi är väldigt oroliga för problem när dom kommer. Det kommer bli sån sjuk jäkla konkurans. Vi är vana i vår grupp med våra platser och roller, det funkar skitbra. Nu blir det fem duktiga till som kommer och "ska tävla om platserna". Innan har det varit jag och zizzi som delat på allt ansvar och "teamleader-arbete". Nu kommmer deras två bästa till oss och är vana med detsamma. Shit, vi blir fyra stycken som krigar om temaleader-platsen i stort sett. Det här blir inte bra. Snacka om avundsjuka och sura miner man kommer se framöver. Det är vad jag tror i alla fall.

Dubbelt missnöje med den här lösningen för mig alltså. Som Diana alltid säger: Fyy faaan!

Aja, nu är det i alla fall helg. En liten stund i alla fall.