Lite halvdeppigt.
Det började dåligt redan imorse när jag upptäckte att frysdörren stod öppen. Kollade in lite försiktigt och självklart - det bara droppade vatten och en del av maten däri var helt upptinat. Per hade visst inte stängt frysen ordentligt igår kväll så den har stått öppen hela natten. Lagom kul.
På jobbet börjar det med att man får höra massa obefogat gnäll. Inte massa kanske men det räckte för att förstöra min dag.
Lite senare på jobbet, en halvtimme innan vi slutar bara, står jag och pratar med Jeanette och hon berättar att hon sagt upp sig som teamleader idag. Hon orkar inte med det längre, tycker inte att det är värt allt slit. Jag kommer mer in på hennes spår (lite smådeppig som man är efter skiten imorse) och börjar tänka detsamma. Lina vill också sluta som teamleader. Jag förstår faktiskt delvis. Vad får vi för allt slit? Vem ser hur mycket vi kämpar? Hur mycket måste vi egentligen tåla? Teamleadern får verkligen ta ALLT.
Aja. Efter jobbet var det hem och kolla igenom frysen hur det gått med allt. Det verkar ha klarat sig rätt bra. Sen storhandlade jag och Per på Maxi och nu är vi äntligen hemma och ska äta middag. Nästan nio! Orkade inte fixa nån mat såhär sent utan köpte med oss sallad/kebab hem.
Hoppas morgondagen känns lite lättare.